Lotta K.
3/5
Denna anrika restaurang har jag inte besökt på 25 år. Ett ställe som då sågs som en av de exklusiva krogarna som besöktes med stolthet. Jag tycker inte det idag. Linköpings krogliv översvämmas idag av kulinariska alternativ med interiörer i en helt annan liga än Parisien, men i samma prisklass.
Söker du det enkla, en miljö där klockorna stannat med ett oskönt möblemang är det hit du ska gå. Det mest spektakulära i inredningen är det gamla kassaregistet vid bardisken. Bordet vi satt vid kändes väldigt lågt; det gick inte att sätta armbågarna i utan en känsla av att halva urringningen väller över till bordskavaljeren mittemot. Smulor på duken skvallrade om tidigare gästers måltid och en av löparna var lagd ut och in, troligen för att en såsfläck gjorde sig tillkänna på rätsidan när vi nyfiket lyfte på duken. Några glas fick också bytas ut. Menyerna fick vi hämta själva då personalen inte tog notis om att vi kom fler till bordet. När vi villigt var taggade på dessert fick vi säga till flera gånger, trots ett fåtal gäster i restaurangen. Likaså dröjde notan på samma sätt. Ankan som en i sällskapet beställde kändes väl inte helt hundra, men slank ned. Min baconlindad Tournedos beställdes rare men köttbiten var till större delen well done, endast botten var sparsmakat rare. Jag hade önskemål om att byta potatisgratängen mot grönsaker men skulle då få betala extra från menyns förrätter för dryga hundringen, till den redan påkostade rätten (399kr). Jag avstod. Kyparen fick dock köket att addera (en nypa) sallad i högra nedre delen på min tallrik. Voilà! För övrigt, sparrisen hade ingen spänst utan var seg, smaklös och vattnig vilket genast förde tankarna till fryst tillagad sparris.
Ett stort plus för lime cheese cake (129 kr) som var fantastisk i textur men smaken hade gärna fått vara mer intensiv. Bären som var upplagda i kanterna såg dock tyvärr ut att också ha kommit från frysdisken. Min kavaljers creme brulee uppskattades, likaså den hemgjorda(?) vaniljglassen. Mitt rödvin (129kr/glas) var lite tyngre och perfekt till huvudrätten.
Notan slutade på en summa straxt över 3000 kr. Av ett sällskap på fyra personer var i alla fall två personer nöjda med sina fiskrätter. Den totala upplevelsen för denna kvarterskrog är att den andas nostalgi inbäddad i tristess, som en gammal bok — vacker på utsidan men med sidor som nästan ingen längre vill bläddra i.